Nackanostalgi

Ikväll har jag nostalgitrippat genom Snikkbloggen och vårt stora Nackaprojekt som nu börjar bli klart. Det är helt galet att vi har varit där så länge och att vi snart är klara. Och att det har blivit så fint. Det var svårt att tro i början när det bara var ett enda stort grått utrymme. Lika svårt var det nu när jag tittade tillbaka på bilderna att tro att det faktiskt sett ut sådär en gång i tiden. Man har blivit så van vid hur det ser ut nu.

Även fast man börjar bli lite otålig på att få det klart så börjar separationsångesten smyga sig på mig. Det har varit ett fantastiskt roligt uppdrag. Och den där lägenheten har som blivit vårt hem och vårt barn på en och samma gång. Jag kommer vara både stolt och tårögd när jag lämnar den.

Jag är glad att jag fick vara med om det här, och det var ett bra första uppdrag, för jag har lärt mig så sjukt mycket. Jag tror det annars skulle ha tagit mycket längre tid att få in all den kunskap, rutin och självsäkerhet som har kommit med det här. Visst finns det mycketmycket kvar att lära, men det här måste ju ändå ses som en bra grund. Och framför allt en toppenstart.

Såhär såg det ut för tre månader sedan när vi började.