Kick it!

Nu kör vi. Idag började vi på det megastora jobbet i Nacka. Vi ska bygga all interiör i en lägenhet. Det enda som finns är ytterväggar. Golvet ska visserligen någon annan gjuta och badrummet gör vi inte heller. Och el och ventilation är såklart utanför våra krafter. Men bland det vi ska göra finns sänka taket, bygga in rör, bygga alla innerväggar till alla rum och montera köket med.

Idag har vi reglat upp för det ena sovrummet. Och jag har sågat av utstickande skruvar från taket med en vinkelkap. Det var till en början lite läskigt och oj vad det sprutade gnistor, men man ska ju utmana sina rädslor. Det mesta är ju läskigt i början. Det är väl det allt går ut på egentligen, att lära sig att det inte är farligt.

Det här är en del av lägenheten from scratch.

Och det här är det uppreglade sovrummet.

Träfiberskivsdjungeln

När jag lämnade Stockholm för att spendera julen hos föräldrarna tog det inte lång tid innan jobbabstinensen dök upp. Och när brorsan tröttnat på att jag påpekat allt i alla byggnader och om hur lister satt fel, missade fogar, isoleringsteorier och allt jag kunde hitta så började jag läsa på om saker istället. Så juldagarna har jag spenderat åt att plugga träfiberskivor, eller skivor av trämaterial som används som byggnadsskivor. Nu ska jag försöka återberätta vad jag lärt mig.

Fiberskivor är ett samlingsnamn på skivor av träfibrer. De kan tillverkas i en våt process som liknar papperstillverkning och pressas då ihop utan bindemedel. I den torra tillverkningsprocessen används bindemedel. Masonit och Treetex är äldre exempel och MDF och HDF är nyare.

MDF står för Medium Density Fibreboard och består av mycket finfördelade träfibrer vilket ger den väldigt släta ytan som lämpar sig för målning. De är gjorda av 100% barrträd vilket ger en ljus skiva. Den används mycket till inredning och måste förborras(?).

HDF står för Hard Density Fibreboard och är som MDF fast med hårdare kvalitet och klarar högre belastning. Det är fina träfibrer som hårdpressas med lim. Kan användas som stomme i laminatgolv och som ytskikt i ytterdörrar.

OSB står för Oriented Strand Board och är ännu en träfiberskiva, dock inte i lika finfördelad. I denna limmas hyvlat träfiber i tre skikt och pressas ihop. OSB är vanligt att sätta under gips så att väggar ska klara större belastning. Det är billigare än plywood och styvare än spånskiva.

Spånskiva är som det låter, sågspån och lim som pressas under högt tryck och värme. Den finns i vattenfast version och en cementbunden för brandskydd. Den är tätare och billigare än trä och plywood.

Masonit är den första träfiberskivan som upptäcktes av misstag på 1920-talet. Till skillnad från de flesta träfiberskivor idag används inget tillsatt lim utan trämassan exploderas med ånga och pressas ihop till skivor och binds av träets eget lim, lignin. Under 1930-talet användes Masonit till det mesta (Wikipedia får det lite att låta som att "ja, de åt det till och med!") och den finns även oljehärdad = vattenfast.

Asfaboard är en bitumenimpregnerad, porös träfiberskiva som används som vindskydd på träbyggnader.

Treetex var föregångaren till asfaboarden och användes mycket som väggmaterial i husbyggen under 1930-talet. Den är porös och har därmed en bra isoleringsförmåga och sattes på insidan av ytterväggar. Dock är den brandfarlig, inte så hållbar och fuktabsorberande. Den används knappt idag.

Plywood finns i olika varianter, men det vanligaste är fanerplywood/korsfaner. Det är faner som limmas (och pressas under högt tryck och värme) i flera olika lager där angränsande lager är korslagda, det jämnar ut hållfastheten och fuktrörelserna. Ytlagrena är dock åt samma håll. Korsfaner är mellan 3-30 mm och är oftast i furu, ibland kan gran användas som mellanfaner.
Träkärneplywood är en annan variant av plywood och består av lamellträ, det inre lagret är trästavar och ytskiktet faner.
Kompositplywood går ut på att det inre lagret är något annat än trä, till exempel cellplast och på det är det fanerplywood och sen en ytfaner.
Vattenfast limning är vanligast i alla varianter.

Lamellträ är en träskiva av trälameller, det innebär att rektangulära stavar av trä, oftast torkad furu, limmas under press till önskad bredd, sen hyvlas den ner till önskad tjocklek och ett ytskikt av board, faner eller spånskiva sätts på båda sidorna.

Limfog eller limfogskivor är som lamellträ fast utan ytskikt och bredare brädor limmade bredvid varandra.
Jag fick inte full koll på det här, men det var i alla fall så jag uppfattade att det var.

Faner är tunna skivor av ett ädelt träslag. Jag ser det liksom som att man osthyvlar det av ett fint trä. Det limmas som ytbeläggning på andra skivor och används i plywood. Fanering är själva processen av att sätta det "osthyvlade" träet på något annats och då kallas träet under för blindträ och det är mindre ädelt. Faner kan användas som konst då man gör mönster i det, kolla upp "intarsia".

Källor:
www.wikipedia.org
www.ne.se
Googlebilder
Egna kunskaper

Husrenoveringstitt

Idag tog vi en sväng förbi min brors nya hus. Där renoverades det för fullt inför inflytt. En ensam man bredspacklade hela huset för att bli av med fishbonetapeter. Jag tyckte det verkade onödigt jobbigt. Kunde man inte ångat bort tapeterna? Eller dragit upp tunna, tunna skivor? Men men, jag ska inte ifrågasätta någon som har gjort det där längre än vad jag levt.

Mitt jobb i det huset kommer att bli att måla barnrummet och fixa trappen. Barnrummet kommer få tv-spelstema och jag är toktaggad på att få måla en Mariovärld! Trappen ska målas vit, spjälor och allt, och på planstegen är det trappfilt som ska bytas. Jag var och pillade lite på den och vet inte alls hur jag ska lyckas få bort den gamla för den satt stenhårt. Det kommer bli mycket pill, skrapa med kniv och diverse vassa föremål och slipa. Jag tror att en feinsåg kan vara till stor hjälp... Och sen att måtta ny filt för varje trappsteg. Ouh, det kommer ta ett tag. Men jag ska ta mig en funderare. Vet ändå inte när jag ska ha tid för det. Jobbar varje dag nu i tre månader och helgerna är i princip fullbokade hela våren redan. Men det går om man vill! Och jag vill alltid.

Bror skulle även en sväng förbi Uppsala Färg och jag blev ett barn i en leksaksaffär! Jag vet inte om jag är arbetsskadad eller om det är ett genuint intresse men jag for runt bland kakel och golv och rollers och fästmassor. Lycka!

Det här är en bild på en tillfällig ljuslösning i badrummet i huset. Classy.

Båthus

Nu ska jag berätta något viktigt för er. Om ni ska bygga ett båthus, eller ett båtskydd, eller något stort som ska täcka en båt - var fler än två personer! Och om ni ska göra det på senhösten när snön börjat visa sig, klä er varmt! Och försök hitta ett par vantar som ni kan ha på er och därmed inte frysa om händerna men som samtidigt inte skruvas med in med skruven.

Det är ett av de roligaste byggen jag har gjort, dels för att vi större delen av tiden inte hade någon aning om vad vi gjorde och dels för att det blev så stort och man såg framsteg så fort.

Man kan ju tänka att hur svårt kan det vara att bygga en stomme och slänga över en presenning, well, testa och återkom. Vi byggde tre stommar, och tänkte sätta ihop dem med, eh, det finns ett ord för det här va? Men snedsatta råspont kallar vi det. Det svåra var att få upp takstolarna och ställningarna lodrätt. Speciellt eftersom de var cirka fem meter höga. Men Emelie kom med den smarta iden att dra upp dem med rep. Och med massa fix och tricks fick vi ihop det till en stabil ställning.

Det är det som är så roligt med projekt som ingen har riktigt koll på, man måste komma på alternativa lösningar. Bara det är ju halva grejen. Just det möter jag hela tiden i och med att jag inte är lika lång som de flesta andra i den här braschen och kanske inte hller lika stark. Men kommer man in i tänket kommer man snabbt på smidiga lösningar att ta sig runt problemet. Dessutom brukar jag fokusera på vad jag har som de där ölmage-buttcrack-männen inte har: smidighet, spänst, små händer och fingrar och så är jag liten och tar mig in överallt.

Det andra jag uppskattar med projekt som ingen "vet bättre" om är att det inte finns några rätt och fel. Man är jämställda och alla har fritt fram med idéer och kommandon. Annars kan man lätt begränsas av att man vet att man inte har samma kunskaper och erfarenheter och då kanske inte vågar tro på sina idéer.

Efter första dagen såg det ut så här. Inte helt stabilt. Men en bra början.
Vi skippade "A-konstruktionen" då den skulle bli både för hög och för bred.

Så här blev det inuti när det väl blev klart. Dessutom varmt och mysigt så fort presenningen kom på. Dock var det inte lätt att få på den. Den var gigantisk och det blåste och jag lyfte nästan med den. Och att uppe på en hal, snötäckt båt lyckas veckla ut den och sen få den på plats utan att ramla ner och bryta nacken var ett äventyr.

Men nu sitter förhoppningsvis både presenningen och ställningen kvar resten av vintern.

Och förresten, storleken har betydelse. Det är MÄKTIGT att bygga stora saker. Detta belv allt som allt cirka 8x3x5 meter.

Showroom

Nu ska jag visa vad jag gjorde större delen av min praktik.

Det här skulle bli ett helt nytt showroom för Enamello.

Enamello är emalj på en board med en metallbaksida som gör den magnetbärande. Ett perfekt alternativ istället för kakel i köket. Jag kommer återkomma till det.

Enamello sitter i alla fall i samma kontor som Snikk.

Vi byggde en platå där det ska monteras ett visningskök och la golvspån.

Sen lade vi Bolångolv. Mycket limmande. Mycket precist passande. Mycket krypande på knä. Ganska yr blev man av det. Men det var roligt att se hur det växte fram.

Jag målade trappen som leder en in i lokalen. Det var ett djävla jobb. Först göra rent stentrappen från medeltiden, sen tejpa mattan och väggen, eftersom det svarta liksom skulle gå som en skugga i vinkel med trappstegen. Men det blev snyggt och effektfullt. Räckena målades även med svart metallfärg.

Jag målade en hel del tegel. Det är inte roligt. Det är jobbigt och tegel suger mycket färg. Dessutom är det "buckligt" och gropigt och det är många små utrymmen som ska fyllas med färg. Men det blev toksnyggt.

Så här kan det se ut när man nästan är klar.

Och så var vi klara!

Visningsköket är italienskt. Där satte vi upp en 4.60 meter lång Enamelloskiva. Tricky att få ner i lokalen men lätt att få upp på väggen!
Till vänster är det glasemaljkassetter. Ett bra meterial att ha i till exempel gångtunnlar eller andra offentliga platser där man vill undvika klotter, eftersom inget fäster på det. Finns bland annat på Medborgarplatsens tunnelbanestation, ni vet de färgglada pelarna.
På väggen längst bort satt det tidigare ett uttag mitt på väggen, som absolut inte fick vara kvar, men som enligt internetkillen absolut inte fick tas bort. Så jag tog upp ett större hål i väggen, passade in det där och satte ett doslock över.

Närmast till höger satte vi upp färgprover, så man kan se hur man kan få sin Enamello Kitchen Front. Emelie kom på den smarta idén att sätta upp dem med vingmutter så man kan byta ut dem. Fiffigt, men ack så svårt att få dit dem!
Precis efter dem byggde vi en hemlig dörr som skulle smälta in. Tycker vi lyckades rätt bra.

Tjejverkstan

Klassen hade rätt, praktik was the shit. Det började med att måla ett kökstak på Kungsholmen och slutade med att bygga ett åtta meter långt båtskydd. Däremellan var det stora projektet ett Showroom åt Enamello på det egna kontoret.

Jag har inte så mycket att jämföra med för jag har aldrig varit ute på praktik innan och jag vet inte vad andra fick ut av sin praktik. Men jag vet att jag trivdes fruktasvärt bra och hade galet roligt. Förutom det lärde jag mig massor, om material och verktyg, men framför allt växte jag mycket i yrket. Jag lärde mig att våga göra saker, våga använda maskiner och sluta tänka så mycket, bara göra. Min prestationsångest har minskat drastiskt, och jag tror att jag har lärt mig att släppa lite på perfektionismen. Jag har lärt mig att om jag vill så kan jag det här, gör det bara så blir det bra i slutet. Och jag tänker att det är en bra början.

Praktiken

Jag rusade visst lite före där i historien, gick från skolan till anställd bara sådär. Så var det inte.

Alla andra i skolan sa "praktik är skitroligt!" och rusade ut så fort de kunde. Själv stannade jag i bygghallen ett bra tag och övade på min plattsättning. Anledningen var att jag var rädd. Och inte fick tummen ur arslet att söka praktikplats. För jag visste var jag ville, och jag ville dit så mycket att tanken på att få ett nej var så jobbig att jag inte riktigt vågade kolla upp det. Men tillslut möttes den ångesten av ångesten att inte ha en praktikplats alls, och vi tog oss framåt.

Stället jag ville till hette Snikk, och jag hade hört talas om det genom en kompis som ringde mig för kanske två år sedan och sa "du måste kolla upp den här bloggen, det är värsta coola tjejen som är snickare och skriver om sitt jobb". Det var innan jag var i banorna att bli snickare, men jag höll det i huvudet, började så småningom följa bloggen, och när det var dags för praktik var jag övertygad om var jag ville.

Det var inte bara det faktum att det var en kvinnlig snickare, utan även att hon hade en annan syn på yrket, än vad de flesta andra verkar ha. Hon skyltade mycket med att hantverkarjobbet är ett serviceyrke och att kunden är viktigast. Inget fiffel och en tydlig kontakt med kunden är ytterst noggrannt. Dessutom skulle alla jobb utföras som om man gjorde det hemma hos sig själv. Detta var fullkomligt självklart för mig, som varit lite orolig för att försöka komma ut, med min syn på detta yrke, i en bransch med ryktet om sig att skita i allt. Och så var hon ju kvinna. Och djävligt cool.

Jag hörde av mig, vi sågs, hon pratade non-stop, jag höll med, jag hade en praktikplats. (YES!)

Film

ANNA <3 SNIKK



En film som jag har jobbat lite med under mina lediga dagar. Jag tyckte att Snikk behövde en reklamfilm. Och vad representerar lekfullhet och bygglädje bättre än lego?

Och förresten, idag blev jag anställd!

Pärlplattor

Inte så hantverkaraktigt, men kreativitet i all ära!
Idag har jag pärlat. Dock inte dessa, för hemliga julklappar kan man ju inte lägga upp än. Detta är några "coasters" som jag gjort till min tv-spelsnördbror.

Sprayfärg

Sprayfärg och graffiti ligger mig varmt om hjärtat. Men tyvärr är det en hobby som är lite knepig att hålla på med. Många förknippar det med vandalism, klotter och kriminalitet. Tyvärr är det ofta den enda möjligheten man har att utöva det på. Graffiti ges inte stort utrymme i dagens samhälle och då får man helt enkelt ta sin plats. Det betyder inte att jag säger att det är okej att klottra och förstöra, speciellt inte på andras egendomar. Men seriöst, hur ofta har man en tom, tråkig vägg till övers?

Jo faktiskt så hade jag det en gång. Min pappa gav mig fri tillgång till en av hans väggar och jag köpte sprayfärg i alla nyanser, och var som världens lyckligaste barn.

Jag vet att denna målning inte är graffiti, men den är sprayad. Det var roligt, men så här i efterhand är jag inte helt nöjd. Det blev inte helt som jag hade tänkt mig, och jag la nog inte ner så mycket tanke bakom den innan. Men mäklaren som värderade lägenheten sa att det höjde värdet, så jag lär inte behöva måla över den (snarare signera den). Tror inte att den skulle gå att måla över, tror att det skulle kräva femton lager vit färg eller nåt. Säkrare är nog att ånga bort tapeten. Eller bredspackla.

Jag gillar graffiti, på rätt plats, men vad jag gillar ännu mer är känslan av att måla med sprayfärg, och kulörerna som finns! Mmm! *Dregel* (Ja, jag är en otrolig färgnörd.) Men som sagt, det är sällan man kan använda sig av det. Dock går det om man bara tänker lite utanför ramarna. Lyft in sprayfärg i hemmet. Måla möbler eller väggar med det. Själv sprayade jag en spegelram och en skohylla knallrosa i somras. Det är väldigt praktiskt. Och så var det ju det där med kulörerna! Men viktigt! Ventilera! Och om du ska spraya en hel vägg inomhus så räcker inte ens ventilation i form av helöppna fönster, då är det bara att investera i en gasmask. Inte okej, att stå i de där ångorna. Och saker som kan lyftas ut under målning bör göras det. Dessutom luktar det en hel del långt efter att målningen är klar. Skohyllan fick stå i källaren i en vecka, men pappas lägenhet dock luktade huvudvärksilla i flera veckor.

En sneak peak från mitt hem

Det här är min tv-möbel som var en vanlig tråkig från IKEA. Så jag tyckte att en Bart skulle göra sig bra där.

Jag tänker inte hymla med det, jag har tittat på Simpsons i tretton år. Jag är en nörd. Och jag känner helt enkelt: mer Simpsons i hemmet!

Denna är dock projicerad.

Tunnelbanekarta XL

Det här är ett av de roligaste projekten jag gjort. Målades sommaren 2009 på en köksvägg hemma hos en kompis som jobbar för tunnelbanan och är mycket intresserad av tåg överlag. Jag måste även erkänna att jag länge velat måla en extra stor tunnelbanekarta och då slog vi ihop oss. Som gage fick jag pizza, sällskap och en gång öl. Det ledde till erfarenheten: måla aldrig full. Jag råkade måla bort stationerna Mariatorget, Zinkensdamm och Hornstull. Haha.

Kartan är typ 200x160 cm och den fick aldrig några stationsnamn för det kom annat emellan som ledde till att kompisen inte bor kvar. Måste även tilläggas att den inte är projicerad utan uppmätt i korrekt skala efter ett original. Ja, det tog ett bra tag!

Någongång ska jag göra den här igen. Hemma hos mig själv. Men då ska stationerna ha små lysdioder i respektive färg. Ungefär som den som finns på T-centralen i Stockholm, om ni sett den.

Har även en annan kompis som önskar sig Paris tunnelbanekarta, men i brist på vägg att måla den på så får det låta vänta på sig. Detta är typiska jobb som jag älskar.

Lite fredagsmatte

Jag räknade nyss ut mitt nya snittbetyg. Eftersom plattsättarutbildningen var på gymnasienivå fick jag en hel del extra poäng som nu tillåter mig att stryka några gamla VGn från gymnasiet. Gött. Inte för att jag har någon användning för det eftersom jag inte har några planer på att någonsin söka till högskolan. Men det känns bra ändå.

Jag undrar vad jag hade gått ut med för slutbetyg om jag hade gått byggprogrammet...

Köksväggen!

Jag tänkte avbryta min lilla hantverkarresa med att berätta att jag idag målat klart en fonvägg i köket som jag hållt på med ett tag. Det svåraste med den var nog för väggägaren att välja var de olika färgerna skulle vara. Men jag tycker att vi fick till det ganska bra.


Det var mycket småpill, eftersom kanterna är egengjorda med minipensel. My kind of work, jag älskar pilljobb.

Dagens citat:
Jag sitter på golvet och pillar på en kant och säger: "Det är sånt här som håller mig från att ta livet av mig."
Min partner svarar: "Det är sånt där som får mig att vilja ta livet av mig."

Observera att jag inte har någon om helst dödslängtan, jag finner sånt bara väldigt rogivande. Och vi har lite olika syn på det.

Men erkänn att det blev fint? Om så lite för galna/många färger så är kanterna åtminstone fina? ;)

Plattsättarutbildningen

Efter att ha läst byggrunden och en hel drös av kommentarer som "varför ska jag kunna det här när jag ska sätta plattor?" fick man inrikta sig på sitt specialyrke. Det innebar en massa plattsättning och kakelteori. Ett säkert tecken på att man hamnat rätt är när man tycker det är intressant med skillnaderna på kakel och klinker, de olika sätten att tillverka och bränna dem på och vilka olika leror man använder och vad man blandar i dem för att få vissa kvalitéer och färger. Det är bara en del av teorin.

Plattsättningen var rolig, men säg något som jag inte tycker är roligt i början. Man förstår lätt att det är en tillräckligt enformig grej för att man ska tröttna fort. Därför är det tur att det finns så mycket olika plattor, mönster, underlag och sätt att utföra det på. Jag kan tänka mig att kakla badrum efter badrum med vita tiles kan vara rätt uttråkande. Men om man får variera det med olika mönster, olika färger och inte att förglömma mosaik, hallå, här talar vi konstverk! Jag förstår att de flesta människor inte vill ha flippade saker hemma, men jag skulle verkligen vilja göra såna där stora "målningar". Om du någonsin är på Medborgarplatsen i Stockholm måste du kolla in Kakelspecialisten i det nordvästra hörnet. Det räcker med att kolla skyltfönstret.

Nu spann jag iväg lite för långt, men det jag ville komma till är att det finns otroliga möjligheter även med kakel, och jag är otroligt sugen på att utforska det!

Men först kan jag visa lite av det jag redan gjort.

Det här var det första jag kaklade någonsin. Det var väl ett halvtaskigt försökt till något kreativt. Jag lovar er bättre grejer än det här i framtiden.

Jag tror att jag siktade på någon slags döskalle?
Jag var ju i alla fall innovativ och krossade kaklet till ögonen.

De här är jag riktigt nöjd med. Med tanke på att jag typ bara hade döskallen i bagaget.

Det var lite knepigt att få de "sneda" till höger att sitta "rakt". Mycket passande. Och passbitarna till vänster bara djävlades med mig. Hur mycket jag än mätte och kollade extra så passade de ändå inte när jag skurit till dem. Men det är roligare att sätta när man får tänka till lite extra.


Visserligen inte kakel, men jag gjöt golvet i mitt nya bås. Det skulle göras på korrekt vis med korrekt fall. Det blev ett alldeles korrekt fail. Jag vet inte vad jag gjorde, men när jag testade det med vatten sen så rann det ingenstans och samlades i små pölar lite här och var. Note to self, gjut inga golv innan någon visar dig hur. Även fast man mätte korrekt så var det svårt att få betongen att lyda. Och veta att det var slät. Jag kan tänka mig att det är lättare med laser. Allt är lättare med laser. Jag älskar laser.


Mitt nykaklade bås. Det var lite långtråkigt med att bara sätta vitt upp och ner. Men boarden var... äh, den var inte så spännande heller. Men jag tror jag var ute efter att faktiskt göra något realistiskt.


Inte närbild, men närmre.

På byggskolan

Skolan skulle jag kanske inte ge tummen upp, men den gav mig en möjlighet att få syssla med det jag allra helst ville, den gav mig en fot in i branschen. Så med en hel del eget ansvar, självdisciplin och självständighet ace:ade jag mig igenom Arbetsmiljö och säkerhet, Ritningsläsning, Byggteknik, Byggprocess, Byggmaterial och jag minns inte allt.

I bygghallen fick man leka bäst man ville - med vissa restriktioner.



Första testet blev att bygga en bock utifrån en ritning. Det var mycket ringrost, men jag kände helt klart potentialen någonstans där inne. Nej så var det faktiskt inte. Jag kände mig faktiskt rätt kass och tänkte att tack o lov för att jag inte ska syssla med träarbete, det här med såg och spik är inte min grej. Men jag gjorde åtminstone inte fel som att ta fel mått på regeln, impregnerat virke eller sätta random utstående spikar här och var. Jag tror att jag fick VG på den här. Jag vet, betyg på bockar, lite konstigt.
Viktigt att tänka på: att benen bli lika långa så den inte vickar.


Min exaltation när jag fick veta att jag fick mura kan vara svår att förstå. Men det är faktiskt bland det roligaste jag gjort sen jag började med det här. Måste faktiskt få påstå att jag var en naturbegåvning på det också. Några av lärarna var väldigt på mig om att jag skulle gå ut på murarpraktik. De hade platser öppna och den branschen var ju så bra och lovande. Visst skulle det ha varit kul, men det var ju inte det jag var där för. Och murning är lite för lite variation för mig. Men jag skulle helt klart vilja göra det igen.
Viktigt att tänka på: att kolla så det är rakt, på alla ledder, HELA tiden (helst lite oftare).


Så här ser det ut i bygghallen då.




När muren var hög nog blev det att putsa den. Att kasta på putsen var kul och kladdigt! Och lite frustrerande vid finputsningen. Svårt att få det helt jämnt.

Det blev en del bruk-krig...



Då såg man ut så här.

Nej, det här är faktiskt inte så illa. Ansiktet såg värre ut.

Hur det började

Well, den där hantverksdrömmen började väl egentligen någonstans i mitten på nittiotalet i mina föräldrars förråd som innehöll en massa smått och gott, om man var lagd åt skapandehållet. Den höll i sig ett bra tag men sinade väl och la sig vid sidan av och gled liksom bara med. Jag älskade träslöjd i skolan, men konstigt nog valde jag ändå syslöjd när man i högstadiet var tvungen att välja. Förstår faktiskt inte varför. Jag är verkligen värdelös på att sy. Men det var väl något som sa mig då att jag inte passade i träslöjden. Vet inte om det var könsnormer, mitt bristande självförtroende, att min bästa kompis ville sy eller att jag faktiskt inte gillade träarbete för tillfället.

När jag slutade nian ville jag faktiskt söka till bygglinjen och bli målare. Men min mamma tyckte väl inte att det var helt okej, och jag tjatade väl inte emot så mycket, för något sa mig att man inte fick en korrekt utbildning, allmänbildning och framtid om man gick bygg. Så jag slösade bort tre år på Samhällslinjen med Mediainriktning i tron om att jag ville bli filmfotograf. Detta val kostade mig även två extra år då jag vilsen inte riktigt kunde komma på vad jag ville göra eller hur jag skulle göra det. Dock hade jag roligt, så helt bortkastade var de inte.

Men vem vet, hade jag valt bygg hade jag kanske hamnat i en dålig klass, inte alls gillat det och bara fått dålig erfarenhet av det och inte hittat hit alls. Men det har jag svårt att tänka mig. Det här rinner i mitt blod.

Hela den här snurren som jag är i nu började dock för två år sedan. Jag vantrivdes något så otroligt på mitt tillfälliga jobb på ett bemanningsföretag, jag hade i princip lagt ner mina drömmar om att bli kameraoperatör och jag började fundera på vad jag faktiskt ville göra. Jag började tänka i byggbanor, vad kunde man göra där? Målare ville jag bli, det visste jag ju. Jag letade utbildningar men det var fel väg att gå. Jag insåg snabbt att om man inte gått bygg på gymnasiet så var man körd. Jag frågade målarfacket och en del målare och de sa gymnasiet och när jag förklarade att jag är äldre än jag ser ut visste de inte eller så hänvisade de mig till att direkt söka lärlingslatser hos företag, men de sa att det var svårt.

Jag pratade med Arbetsförnedringen men de kunde inte hjälpa mig. Jag pratade med studievägledare och vuxenutbildningar som inte kunde guida mig någonstans. Jag tog kontakt med diverse firmor och frågade om de tog in lärlingar. De flesta svarade inte. De som svarade sa oftast att deras platser var uppköpta av gymnasieskolorna, de andra sa att de inte hade resurser för det. Ursäkta mig, men det var så djävla djävla tugnt. Att veta vad man ville göra men inte kunna ta sig dit på något sätt. Att hela tiden mötas av "synd för dig, du skulle gått bygg, du skulle ha valt det här när du var femton".

Hösten 2009 gick jag på en studiemässa, där hittade jag Hermods och en plattsättarutbildning. Jag hade redan tidigare börjat titta på andra inriktningar och hade fastnat lite för plattsättandet. Så fick det bli och så blev det. I julklapp fick jag ett positivt antagningsbrev och i januari 2010 började jag plugga till hantverkare.

Det här var antagligen det längsta och tråkigaste inlägget jag någonsin kommer göra, så vilken tur att jag betade av det på en gång. Det här är min bakgrund, snart får ni fortsättningen.

Bloggdesign

Nu är jag otroligt trött på det här pillandet. Men nu ser ju bloggen lite mer representabel ut. Nu kan man ju till och med ta med den ut. Måste bara lära den lite mer först, så den har något att komma med.

Kaklet på rubrikbilden är förövrig satt av mig. Snart ska jag visa mer vad jag har gjort.

Skiss

Jag borde ha fortsatt leta motiv till pärlplattejulklappar men istället har kvällens nöje blivit att skissa på en ritning till ett sidobord. Jag har mest jobbat fram en form på själva bordsskivan. Det kommer bli snyggt. Nu, eller när jag finner ork, ska jag gå vidare på konstruktionen. Någon som har tips på konstruktioner på enbensbord? Jag kan säkert göra det enkelt för mig och köpa ett ben på IKEA. Men det är ju fusk. Jag tycker ju till och med att det är fusk att använda schabloner när man målar.

Here we go

Jag tror alla första inlägg måste handla om designen på bloggen. Jag tror det är lag.

Det här med design var hur som helst svårt och lite trist. Orkar inte riktigt hitta något passande just nu. Så döm mig inte för hårt för det nuvarande utseendet. I can do better than this. I DO look better than this!

Men välkommen till min nya blogg, med fokus på det jag gillar att fördriva min tid med och det som förhoppningsvis kommer bli min framtid. Det här är hur man (förhoppningsvis) blir en riktigt bra hantverkare och min syn på yrket.