Well, den där hantverksdrömmen började väl egentligen någonstans i mitten på nittiotalet i mina föräldrars förråd som innehöll en massa smått och gott, om man var lagd åt skapandehållet. Den höll i sig ett bra tag men sinade väl och la sig vid sidan av och gled liksom bara med. Jag älskade träslöjd i skolan, men konstigt nog valde jag ändå syslöjd när man i högstadiet var tvungen att välja. Förstår faktiskt inte varför. Jag är verkligen värdelös på att sy. Men det var väl något som sa mig då att jag inte passade i träslöjden. Vet inte om det var könsnormer, mitt bristande självförtroende, att min bästa kompis ville sy eller att jag faktiskt inte gillade träarbete för tillfället.
När jag slutade nian ville jag faktiskt söka till bygglinjen och bli målare. Men min mamma tyckte väl inte att det var helt okej, och jag tjatade väl inte emot så mycket, för något sa mig att man inte fick en korrekt utbildning, allmänbildning och framtid om man gick bygg. Så jag slösade bort tre år på Samhällslinjen med Mediainriktning i tron om att jag ville bli filmfotograf. Detta val kostade mig även två extra år då jag vilsen inte riktigt kunde komma på vad jag ville göra eller hur jag skulle göra det. Dock hade jag roligt, så helt bortkastade var de inte.
Men vem vet, hade jag valt bygg hade jag kanske hamnat i en dålig klass, inte alls gillat det och bara fått dålig erfarenhet av det och inte hittat hit alls. Men det har jag svårt att tänka mig. Det här rinner i mitt blod.
Hela den här snurren som jag är i nu började dock för två år sedan. Jag vantrivdes något så otroligt på mitt tillfälliga jobb på ett bemanningsföretag, jag hade i princip lagt ner mina drömmar om att bli kameraoperatör och jag började fundera på vad jag faktiskt ville göra. Jag började tänka i byggbanor, vad kunde man göra där? Målare ville jag bli, det visste jag ju. Jag letade utbildningar men det var fel väg att gå. Jag insåg snabbt att om man inte gått bygg på gymnasiet så var man körd. Jag frågade målarfacket och en del målare och de sa gymnasiet och när jag förklarade att jag är äldre än jag ser ut visste de inte eller så hänvisade de mig till att direkt söka lärlingslatser hos företag, men de sa att det var svårt.
Jag pratade med Arbetsförnedringen men de kunde inte hjälpa mig. Jag pratade med studievägledare och vuxenutbildningar som inte kunde guida mig någonstans. Jag tog kontakt med diverse firmor och frågade om de tog in lärlingar. De flesta svarade inte. De som svarade sa oftast att deras platser var uppköpta av gymnasieskolorna, de andra sa att de inte hade resurser för det. Ursäkta mig, men det var så djävla djävla tugnt. Att veta vad man ville göra men inte kunna ta sig dit på något sätt. Att hela tiden mötas av "synd för dig, du skulle gått bygg, du skulle ha valt det här när du var femton".
Hösten 2009 gick jag på en studiemässa, där hittade jag Hermods och en plattsättarutbildning. Jag hade redan tidigare börjat titta på andra inriktningar och hade fastnat lite för plattsättandet. Så fick det bli och så blev det. I julklapp fick jag ett positivt antagningsbrev och i januari 2010 började jag plugga till hantverkare.
Det här var antagligen det längsta och tråkigaste inlägget jag någonsin kommer göra, så vilken tur att jag betade av det på en gång. Det här är min bakgrund, snart får ni fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar