Målarjobb och dålig vecka

Den här veckan har jag fått prova på att vara renodlad målare på riktigt. Vi har bredspacklat och målat en lägenhet. Det var ett bra jobb, för nu har jag fimpat målardrömmen. Nu kan jag på riktigt förstå vad alla har försökt förklara för mig, men som jag inte velat tro på. Okej, det är roligt, men inte varje dag, hela tiden. Det är slitsamt och långtråkigt. Men ibland kan det även vara skönt att stå och göra samma sak hela dagen, transjobb som jag kallar det. Man går som in i trans och kan bara fokusera eller tänka på annat.

Även om det var kul och skönt att få en paus från Nackajobbet och göra ett kortvarigt projekt så var det en dålig vecka. Jag tror att jag glömde mitt självförtroende i Nacka, för det enda jag kunde fokusera på när jag stod där och spacklade var hur dålig jag kände mig.

Det var, från början, en dålig vecka psykiskt för mig, så förutsättningarna var väl inte toppen. Men jag tror det som tog hårdast på mig var att Emelie var så sjukt grym på det hon gjorde. Och det är ju inte konstigt, de där grejerna har hon ju gjort hur många gånger som helst, hur länge som helst. Men jag har aldrig jämfört mig så mycket förut, och det var väl kanske en lättare situation att göra det nu.

Men de dåliga förutsättningarna i och med det tillfälligt bristande självförtroendet gjorde att oavsett hur mycket jag tänkte på att hon SKA vara bättre på det och jag inte alls har samma erfarenhet och SKA vara sämre på det så kunde jag inte sluta känna mig askass. Så det var en tyst vecka. Men den avslutades med en toppenafter work och jag tar med mig det bra från det till nästa vecka när självförtroendet får sällskap i Nacka igen.

Så här såg ett av rummen ut när vi började. Dock glömde jag ta bilder när vi var klara.