Trappen - slutet

Helgen spenderades återigen med Uppsalatrappen. Vi gav upp idén om att slipa och målade direkt på och när jag kom dit hade brorsan och hans tjej redan målat första varvet. Vi målade hela lördagen. Och köpte trappfilt på Bauhaus. Att måla tar alltid längre tid än man tror. Speciellt när man måste måla ett tredje lager som man inte räknat med.

Att måla trapp är åtminstone både enklare och roligare än att slipa trapp, men det är knepigt för det. Mycket små ställen som ska kommas åt, mycket olika saker som ska målas. Och det rinner och droppar, även om färgen säger droppfri (det var ju årets skämt).

Trappfilten var lite knepig att skära ut. Dels gick den inte att skära, det var mycket enklare att klippa, och dels var det svårt att få de nya bitarna likadana som de gamla då de gamla töjt ut sig lite när man slet loss dem. Så man fick trixa lite i efterhand.

Vi hjälptes åt hela helgen och när jag åkte därifrån var det ännu inte klart. Jag var lite ledsen över att jag inte fick limma dit trappfilten, men de hade fortfarande lite kvar att måla när jag gick. Men ryktet säger nu att de blev klara några timmar senare. Hoppas det blev fint.

Det var en bra helg efter katastrofveckan. Jag fick jordens boost och kände mig hur bra som helst av att måla med min bror, för han var inte bra på det. Äntligen fick jag vara bäst på något. Äntligen fick jag ge råd och tips och rätta och fixa till. Det kändes bra. Det var oerhört behövligt. Men samtidigt blev jag självklart irriterad på honom några gånger. Jag ville liksom bara säga "men gud! Om du inte kan göra det rätt så behöver du inte göra det alls!" Men så kom jag på att det är deras trapp och försökte få mig att inte bry mig så mycket.

Det var också skönt att för en gångs skull känna att jag var bättre än min bror på något. Jag har nog alltid lidit av något jag vill kalla storebrorskomplex. Jag vet inte ens vad det borde betyda. Men för mig betyder det att hur jag än gör så kommer han alltid vara bättre, roligare, smartare och mer lyckad. Men nu fick jag alltså en liten hint om att jag har en chans. Yes!

Här saknas det trappfilt och en strykning, men fint blir det.

Jag myntade även ett nytt ord i helgen: ångestmålning. Det är den sista strykningen på väldigt synlga platser, när liksom allt hänger på det för att det ska bli snyggt.