Ja, slita trappfilten gick över förväntan lätt. Lite knepigare på vissa ställen men inte mer än en timmes jobb. När jag insåg att det enda jag hade planer på att hinna den dagen gick så fort så jag var klar innan lunch fick jag förhoppningar om att kanske kunna avsluta hela arbetet samma helg.
Sen kom bomben: jag måste slipa HELA trappen. Precis som jag sagt första gången jag tittade på den, allt är lackat, det måste slipas, men nää, det hade ju inte brorsans kompisar gjort. Well, synd för dem, då sitter inte deras färg så länge.
En trapp kan inte vara snäll, den kan bara vara olika grader av ondskefull. För trappor har vinklar, i miljarder, och har man tur (läs: otur) så är det en synlig undersida också. Och så kan de ha spjäler, det hade den här, 38 stycken.
Om jag får säga det själv så är lack det djävligaste man kan slipa. Det är tjockt och man ser inte när man får bort det. Dessutom var de inte generösa med ljus på det där bygget, de där lirarna jobbar inte före och efter solens upp- och nedgång kan jag säga.
Låter jag lite bitter idag? Ja, det smiter lätt ut. Jag blev galen, gick in i någon slags vägg, och kunde inte annat än att bara sitta och stirra rakt fram. För efter flera timmars slipande så hade jag inte kommit längre än hälften av spjälorna. Jag sa hejdå och åkte hem. Man kan inte jobba 60 timmar i veckan som snickare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar